Jul på Låven

Igår kväll var vi ju på ett upplägg hos familjen Ullsrød i Aremark som de kallade Jul på Låven. Först var vi inne i ladugården och hälsade på alla kor- några stora, några små och många ENORMA! (jag hade glömt bort hur stor en ko är egentligen). Hela ladugården är automatiserad och korna har en sån där kul borste som de ställer sig under och som startar när de vill bli kliade på ryggen : ) Värsta spaanläggningen ; ). Det häftigaste hos korna var nog ändå att alla kor hade ett halsband med en liten dator på, så när de ville bli mjölkade gick de in i ett litet rum (eller ställde sig på kö utanför- hihi), där halsbandet lästes av och var det mer än 6 timmar sedan de blev mjölkade sist, så kom "mjölkarmen" ut- spenor tvättades och sugkopparna åkte på en efter en; helt automatiskt! Snacka om frihet för en mjölkko : )) Hade de nyss blivit mjölkade eller skulle ha en kalv, så blev de bara förvisade ut ur rummet!
Barnen tyckte ju att detta var hur häftigt som helst! Adele gick runt och klappade på stora och små och hon som totalt älskar djur var ju i himmelriket ; ) Hon var med när de stora fick mat och när de små kalvarna fick sina "flaskor" med mjölkersättning! Ida tyckte också att det var häftigt, men när en ko slickade på hennes overall och hon fick "ko-slem" på sig aktade hon sig noga för att gå för nära en gång till! Hon var också lite bekymrad över att det luktade så starkt bajs, och de blå plasttossorna fick mamma ta av, eftersom hon inte ville få bajs på fingrarna- ja, det är väl Ida i ett nötskal det! Selma satt på ryggen till Håvard och tittade tyst och stort på allting- vad hon tänkte var lite svåravläst ; )
Efter turen i ladugården gick på upp på logen/låven och där fick vi varm choklad, nybakade sveler (en typ av tjock pannkaka som fru Ullsrød bakar) med hemmagjort sylt! Detta åt vi, medan det lästes julsaga : ) Efteråt skulle det dansas runt granen, men då kände vi att vi fick bryta upp och åka hem på grund av tiden. Började märka på både Ida och Selma att klockan var över läggdags! Men nästa år kommer vi igen : )) Tusen tack för en superkväll familjen Ullsrød och tack för ett bra initiativ Linda!!

1:a advent

Igår var det första advent och vi firade enligt tradition med att tända första ljuset i adventsstaken på morgonen vid en riktigt ordentlig mysfrukost! Sedan fortsatte Håvard att såga, skruva och banka i köket (som för övrigt nu har alla skåp, lådor, vitvaror, ljus, diskmaskin, gasspis osv osv på plats- BARA golv, golvlister, fönsterlister, ett par täcksidor på diskmaskin och kylskåp kvar i den delen av rummet, så kan vi ge oss på den andra sidan av rummet sedan!).

På eftermiddagen bestämde vi oss för att gå ut och åka pulka hela familjen, och det var ju lika roligt som jag kom ihåg det från förra året : ) Det var bara lilla perfektionisten som hela tiden var tvungen att stanna till och borsta bort all snö ur pulkan och se till att snöret låg rakt och så innan hon kunde åka- shit att det går an och vara så omständig! Till och med Selma tyckte att det var mysigt att susa ner för backen : ) Efteråt fick vi söndagsmiddag hos mamma och pappa! En perfekt söndag i mina ögon!!

Nu blir det snart dags för lite fikabesök av Linda och Lilly och ikväll skall vi hälsa på korna i ladan i Aremark : )

Nu är det fredagsmyyyys...

Jag har idag varit hemma med en styck sjuk 1-åring och en styck sjuk 2,5-åring. Små barn som är sjuka sover mycket. Men inte mina barn! Trots feber har de lyckats hålla full rulle här precis hela dagen, förutom 45 minuter som både Selma och Ida sov middag samtidigt. Men vad gör lite kaos, när mamma själv känner sig näst intill bra efter en eländig stämbandsinflammation!! Hurra! Jag trodde aldrig jag skulle känna mig så glad över att kunna prata och svälja igen, men det är jag! Nu skall jag försöka hålla fast vid denna basala lycka länge (för jag vet hur det är- varenda gång jag har riktigt ont någonstans så tänker jag: bara jag blir frisk igen, så skall jag aldrig gnälla över småsaker igen- hehe).

Idag har jag börjat tänka lite över vad jag önskar mig i julklapp! Av mina barn tror jag att jag skall önska mig en tidningsprenumeration på någon ny fototidning. Tidningar ger alltid inspiration och det är alltid härligt att få! Jag prenumererar sen tidigare på Kamera & Bild, och jag älskar deras reportage och skolor- men ibland känns det som om det är lite väl mycket tekniskt snack och jämförelser av en hel massa olika kameratillbehör, och lite för lite av det praktiska fotandet.
Porträttfotografering är ju det som intresserar mig mest, och senast fotade jag en liten Alvin.
Ett av mina favoriter den här gången är det här, som jag tog när han busade med sin mamma : ) Om en vecka ungefär är det dags för nästa session, den här gången blir det 1-årsbilder av sötaste kusin Peter!

Nu skall jag gå ner och ansluta mig till resten av mys-gänget där nere och gosa lite innan det är dags att påbörja läggning av lillSmulan! När alla barn sover är det först dags att skruva lite mer kök (eller kanske sätta upp julgardinerna i vardagsrummet, byta ut alla orange och cerisa kuddar och ljus, och ta fram de nya juliga kuddarna och ljusen jag har köpt!) och sedan är det IDOL med ett glas vitt vin och krabba som bästaste Håvard har köpt idag (plus att han köpte 30 rosor till mig, min prins, för att jag varit sjuk - eller kanske för att jag äntligen blivit frisk nog att ta mig an alla barn igen??)

Ha en härlig fredagskväll- det skall jag ha!! Kram

Envis som en åsna..

...det är hon, vår lilla Ida! Hon har ju haft en period av "våga-vägra-lägga-sig-på-kvällen", men den perioden är tack och lov i princip slut. Nu går läggningen av alla tre flickorna väldigt bra- under förutsättning att Ida inte sover mer än max 30-45 minuter under dagen och Selma inte sover efter 15.00. Idag har jag varit en trött och febrig mamma med tre hemmavarande yrväder, så idag fick hon sova liiite längre än vanligt, och som ett brev på posten, tog läggningen mycket längre tid. Till slut blev det i alla fall tyst på Idas rum och när jag smög förbi såg jag detta i ögonvrån ; ) "Tvingar dom mig till att sova, skall jag i alla fall inte göra det i sängen"!!

Inte alltid en dans på rosor...

Idag har vi haft födelsedagskalas för min lilla älskling som redan är 1 år (fortfarande helt konstigt att tänka på; det går alltför fort med alla tre barnen!) Vi fick ju ha kalas i Björkebäck, eftersom vi fortfarande inte har något kök, och vi tänkte att det skulle bli lite bökigt att göra allting i hallen ; ) Jätte snällt av farmor och farfar som lät oss vara hos dom och som hjälpte till med förberedelserna till kalaset, bakade och stod i!

Men nu måste jag väl krypa till korset... Vet att det har varit flera som ifrågasatt om det verkligen är så underbart hela tiden som jag verkar beskriva livet i min blogg? Jag har burit, fött, ammat och älskat tre barn på 4,5 år. Jag har inte sovit en hel natt sedan jag blev gravid med Ida i september 2007 (hoppsan, drygt tre år sedan det!), jag har burit barn så ryggen värker som aldrig tidigare och jag, som aldrig någonsin varit sjuk tidigare, blir konstant smittad av bakterier och virus... så är det. Och just nu är jag verkligen körd i botten känns det som! Jag är som sagt ständigt förkyld, stressad, ont i ryggen (eller kanske är det den där jäkla foglossningen fortfarande då då...), ostrukturerad (och hur kul är det för ett kontrollfreak??) och allmänt vimsig. Jag sköter i princip allting hemma, eftersom Håvard använder de få timmar han har varje dag till att renovera (och jag är verkligen tacksam för att jag har en "händig karl"- annars hade detta projekt blivit vääääldigt dyrt) och jag nu kommer vi till mitt mest framstående karaktärsdrag; Jag ber aldrig om hjälp (och ibland kan det ju vara så att hjälpen kommer automatiskt från vissa håll, men det gäller inte så ofta här tyvärr)! Det är ju en rätt dålig kombination har jag upptäckt- haha!

MEN... på frågan om det är värt det? Ja, absolut!! Barnen och min familj är verkligen mitt liv och jag älskar att få vara så mycket det bara går med dom! Jag älskar när Adele sitter uppe länge med mig i soffan och ser på film och myser, jag älskar när Ida säger: "Mamma, jag älskar dig mer än all glassen i världen!!" och jag älskar Selmas små knorrande gosljud! Jag älskar egentligen allt bus mina ungar hittar på också-för det betyder att det är liv i dom : ) Men visst är det slitsamt ibland, att ha tre flickor så tätt, så ok då... livet är inte alltid en dans på rosor, men jag gillar det ; )

Vårt blivande kök

Idag har det varit en lugn och skön dag! Det mesta av städningen tog jag igår, så hela förmiddagen har jag Selma bara lekt och myst oss : ) Selma har påbörjat en ny omgång av förkylning (blir väl samma som förra hösten och vintern när vi var konstant förkylda fram till våren väl??) så hon sov extra länge ute i vagnen idag, vilket gjorde att jag äntligen kunde återuppliva ett collageprojekt jag fått beställning på!

Har fått önskemål om att jag skall visa lite av vår renoveringsvardag, så här kommer ett par bilder av vårt kök. Bilderna är tagna för ett par dagar sedan, och sedan dess har vi faktiskt skruvat upp alla skåp i hörnet mellan fönstren och idag håller Håvard på och skruvar de skåp som skall bära spisen och lådsystemet!

Jag har aldrig haft någon dröm om att bli arkitekt och det här med ritningar och skalor hit och dit är verkligen inte min grej, men jag försökte rita upp hur det är tänkt att se ut planmässigt, så där lite snabbt ; )

Har fått löfte om att allt skall vara klart innan jul, så nu gäller det bara att använda kvällarna väl så skall vi väl lyckas ro detta i hamn!

Hoppas ni alla haft en fin dag : ) Kram och God kväll!

Hurra, hurra, hurra!!!

Idag har vi varit trebarnsföräldrar i exakt ett år! Jisses, som tiden går fort! Dagen till ära läste jag mina anteckningar från den dagen då Selma föddes, och det kändes som om det var igår ; ) Plötsligt kom jag också på vad fruktansvärt ont det gör att föda barn- särskilt utan bedövning : /

Idag har det varit Selmas dag och vi började morgonen okristligt tidigt, eftersom våra tre döttrar just idag fick för sig att det var morgon klockan 4 på morgonen (ja, visst fan läser ni rätt). Vi lyckades väl förhala uppstigningen i nästan 1,5 timme, men halv sex är ändå allt för tidigt när klockan inte hade tänkt ringa förrän en halvtimme senare ; ) Adele och Ida var väldigt ivriga att få ge Selma sina paket, men när det väl var dags att överlämna presenten ångrade sig Ida och nästan grät över att hon inte fick någon paket!
Av mig och Håvard fick Selma en Bobbycar (så klassiska och så nostalgisk jag blir av dessa bilar!). Från början var jag sugen på en röd, men när Adele fick ett ord med i leken blev det självklart den blåa polisbilen. Oavsett, så ÄLSKAR Selma bilen och så ofta hon fått idag, så har hon klättrat upp på den och satt sig. Hon förstår ju inte det här med att skjuta ifrån med fötterna riktigt än, men vem behöver anstränga sig när man har en storasyster som kan putta på??
Dagen avslutades med middag hos mamma och pappa och självklart fick Smulan ett tårta på sin födelsedag- en mumsigt god glasstårta med smarties på : ) Kalas för släkt blir det i Björkebäck på söndag, eftersom vi fortfarande inte har något kök!

Det obligatoriska trappkortet blev det självklart även på lilla Selma!

Jag är så lycklig... tänk att just jag skulle få tre så fantastiska underbara tjejer i mitt liv! Grattis älskade Selma på din 1-årsdag!

Puss och Kram

En helt vanlig måndag ; )

Är man trebarnsmor så är dagarna aldrig händelselösa, det kan jag ju i alla fall konstatera. Hur mysigt jag än tycker det är att få ha alla tre flickorna hemma fyra dagar i veckan, så kan det vara ganska skönt när tisdagen, torsdagen eller fredagen infinner sig och Adele och Ida är på dagis!
Just nu är det ganska mycket bråk mellan storasystrarna och Selma, som tycker att det är våldsamt kul att förstöra allt de håller på mig. Och speciellt för perfektionisten Ida blir det här väldigt jobbigt!!
Men den här dagen började bra med att alla sov till ungefär klockan sju på morgonen (och det tillhör verkligen inte vanligheterna i det här hushållet vill jag lova!) och efter en gemensam frukost badade alla tre tjejerna tillsammans i total harmoni! Men det var väl också lugnet före stormen... På något sätt lyckas lillSmulan skalla i Idas säng och fick den mest fruktansvärda bula jag någonsin sett! Det tog mig nog max 7 sekunder att ta mig in i rummet, och på den tiden hade bulan redan svullnat upp till grotesk storlek! Så här såg Selma ut, efter avkylning:

Ja, nu så här på kvällen kan jag väl skratta åt det, men just när det hände blev till och med jag (som nog annars är ganska luttrad vid det här laget) rädd och nervös. Några samtal senare, var jag nog lite lugnare i alla fall och det skall bli spännande att se hur Smulan ser ut på onsdag, på sin födelsedag!!

Annars har jag nog inte så mycket nytt att rapportera, utom att det (tack och lov) börjar hända synliga saker i vårt kök nu äntligen!! Golvet i köket och matsalen är tilläggsisolerat, väggarna isolerade och panelen uppe i köksdelen. Panel och lister är målade, elen är dragen och fondväggen uppsatt så nu ÄNTLIGEN har vi börjat skruva ihop skåpen!! Det skall bli helt underbart skönt när vi kan börja äta middag hemma hos oss själva som en normal familj igen!!

Kram på er!

1-årskontroll med Selma

Igår var jag på Ed med Smulan för hennes 1-årskontroll! Hon fick med bravur godkänt (men det förstod jag ju redan, hihi). Läkaren sa att hon hade extremt bra motorik för att vara så liten, och att hon verkade vara ett glad tjej som är tillfreds med tillvaron som lillasyster till två storasystrar ; ) Och det tror jag faktiskt hon är! Enda problemet (och det kallar jag väl egentligen inte ens ett problem) är att hon de sista veckorna har börjar ramla ihop i vad jag kallar för små "gråthögar". Om det är det minsta lilla som går emot henne så bara hon ramlar ihop på golvet och gnällgråter. Och det som är lite jobbigt är att jag aldrig någonsin förstår varför! Det kan vara att maten inte kommer tillräckligt fort, eller att hon inte får en bananbit på skeden, att nappen ligger för långt ifrån henne, att pappa går ut genom dörren eller precis vad som helst! Det, sa läkaren igår, är typiskt för tvååringar. Jaha, tack för det! Nu har jag en obstinat 2,5 åring OCH en wannabe 2-åring hemma då ; )
Hon var ganska liten fortfarande, enligt min mening. Knappt 9 kilo, vilket i och för sig betyder några hekto mer än Adele i samma ålder, men ett par kilo efter dunderklumpen Ida då... Längden låg hon faktiskt ett litet snäpp över normalkurvan, och det var ju lite överraskande tycker jag!Allt som allt är hon en fantastisk tjej- för det mesta glad och positiv och hård som berget. Ingen knäcker en Smula, som vi brukar säga (varken trappor eller storasystrar).

Igår fick jag höra en annan sak också, som glädjer mig väldigt mycket. En tjej jag umgick mycket med förr skall starta upp ett företag tillsammans med sin mamma, och jag tror att detta kommer bli super! Just detta företaget är lite speciellt, och kräver rätt man på rätt plats om man säger så, och just dessa två personer tror jag kommer klara detta galant! Vet att du läser detta, och jag vill önska er all lycka till!!!

Och så måste jag kasta in en stor Grattiskram till pappa, som fyller år idag! Skall nu upp till honom och äta födelsedagsfrukost! Hurra, hurra, hurra för världens bästa pappa!

Födelsedagskalas med skräcktema

Japp, igår var då äntligen dagen som Adele har längtat så efter i många veckor nu! Adeles kompis Emma hade kalas med, en vecka försenat, Halloween-tema. Adele älskar ju att klä ut sig och särskilt att bli sminkad, och skräck i största allmänhet står högt i kurs, så att få bli utklädd och sminkad till vampyr var ju bara helfestligt! Jag måste ha lyckats ganska bra, för det var flera vuxna, som i vanliga fall känner Adele väl, som inte såg att det var hon direkt ; ) Haha! Här kommer en bild på min hemska älskling:

Ida fick inte följa med på kalaset i år, då hon börjar bli lite för stor för att bara följa med som bihanget Lillasyster tycker jag, men för ordningens skull, blev hon också lite uppsminkad och fick spöka för mormor och morfar i form av en häxa:

Annars har helgen bjudit på ett fantastiskt vinterväder och nu när jag letat fram både en ordentlig overall och vinterkängor åt lillsmulan, så har vi tillbringat en hel del tid ute. Ida är för tillfället den största "badaren" i vår familj- hon vill bada i badkaret och duscha konstant, och igår när vi var ute och solen sken, hade hon väldig lust att bada i Nössjö också. Hennes sista bad var i slutet av september, men att vinterbada- nja, där går väl egentligen gränsen för mig, men som den pedagogiska mamma jag är (hehe) så sa jag att: Ja, du får väl känna på vattnet först och sen avgöra om du vill bada.

Och ja, som ni ser av minen att döma, så tyckte även Fröken Ida att det var lite väl kallt i

vattnet den här gången!

På återseende : )