måndag 14 december 2009

Lucia

God Jul i stugorna, hade jag velat skriva. Men jag låter bli! Jag har dock börjat få lite julkänsla nu när det plötsligt är Lucia och allting : )
Luciadagen firade vi med en förmiddag av kaos (eftersom Håvard var på julbord dagen innan och sov i Halden. Klockan 07.30 på morgonen ringde han och frågade om vi var vakna och kunde hämta honom. Sagt och gjort, när Selma hade vaknat och var påklädd och färdigammad satte vi oss i bilen och körde till Halden. Då hade dock Håvard somnat igen och inte kom han ihåg att sätta på ljudet på sin mobil, så då fick han f-n (hehe) var kvar i Halden och arga mamman och barnen åkte hem igen . Tur att hans bror skulle samma väg så han hade någon att åka med när han vaknade igen). Efter kaoset och när irritationen lagt sig blev vi bjudna på riktigt god söndagsmiddag hemma hos Terje och Heidi tillsammans med onkel Bård, Linn-Beathe, Peter och tante Celina. Efter detta var det Luciatåg i Nössemarks kyrka.


Adele och de andra halv-små barnen skötte sig utmärkt och när tristessen av att bara stå och sjunga gjorde sig påmind kunde man göra små danssteg eller dra av lite glitter från sin granne eller något annat halvbusigt, men kvar stod hon och inte blev det något spring på någon av de halv-små- trots kaoset på träningarna.

Lilla Ida däremot var full av spring och sprang fram och tillbaka framme i kyrkan. Några turer upp och ner för altargången blev det också, men hon försökte i alla fall bara putta omkull två andra barn den här gången ; ) Och när det blev dags att sätta alla figurer i julkrubban försökte Ida först sätta dit sitt lamm, sen ta tillbaka det och tillslut försökte hon byta till sig Jesusbarnet mot lammet. Hon sjöng också Bä, bä, lilla lamm (norsk version) för att riktigt understryka att hon fått ett lamm att vakta över!
Luciakvällen avslutades med kvällsmat och filmen Astrids Jul!

lördag 5 december 2009

Syskonkärlek

Syskonkärlek ja... finns det något finare man kan ge sina barn än syskon? Hade vi varit ekonomiskt oberoende, haft ett ännu större hus och om dygnet hade haft fler timmar än 24 skulle jag ge mina barn ännu fler syskon! Visserligen tycker jag ibland att hela huset dånar när Ida och Adele sätter igång med sina bråk, men så ser jag kort som dessa (tex kortet på en 18 månader gammal storasyster som försöker ge bäbisen det mest värdefulla hon har, nämligen nappen) och då fylls hela min kropp av lycka och kärlek!!