Uppdaterat...

...skall det bli nu. Skall försöka bättra mig och blogga lite oftare- tycker ju själv att det är så himla kul när bloggarna jag läser uppdateras!

Jag kommer ofta på vilken tur jag har. Trots att Ida är en väldigt liten storasyster, tacklar hon den uppgiften rätt bra. Hon har kommit in i någon slags trots-/protestålder, som jag tror beror mycket på att vi har fått en liten bäbis i huset, men hon ger sig i princip aldrig på Selma. Ett par gånger har hon höjt handen mot Selma när jag har suttit och ammat, men aldrig slagit henne. Visst har hon satt sig grensle över stackars lillasyster, eller råkat gunga lite för häftigt i babysittern så jag trott att Selma skulle flyga iväg som en projektil (eller som igår när hon bara hux flux tänkte ta lättaste vägen ut ur rummet, vilket var att kliva rätt på Selmas mage, men då fick jag ju fiskat tag i hennes arm och lyft upp henne istället- hehe), men allt detta har ju ändå varit så kärleksfullt. Det är inte lätt att förstå hur liten en bäbis är när man själv bara är 20 månader.
Och för att inte tala om Adele. Hon är helt förälskad i Selma, och till skillnad mot när Ida föddes så kan hon hjälpa till och njuta mycket mer av att vara storasyster till en bäbis nu. Och Adele sitter ofta med Selma i knät, eller ligger brevid henne i babygymet och nu har Selma verkligen börjat uppskatta sina systrars sällskap- särskilt sällskapet av den som faktiskt klarar att vara stilla tillräckligt länge för att hon skall klara att fokusera på henne ; )


Ida, ja, som sagt... hon har ju kommit in i en fullständigt galen trotsålder, men mellan alla utbrott och tokiga upptåg, så är hon som vanligt den gladaste ungen i världen. Busig så det förslår, men charmigare barn får man nog leta efter : )


Och här har vi lilla Selma, som för första gången fick ta ett bad med storasyster Adele i badkaret igår. Vilken lycka! Tror hon skrattade mest hela tiden!


Annars rullar livet på som vanligt här i skogarna. Vi glädjer oss massor till Petters dop i mars och ser fram mot att få bli hans Gudföräldrar : )) Nu skall vi (jag) bara försöka lista ut någon bra doppresent, vilket i sig är ett kul projekt!

På återseende!

Jul och Nyår

Den här julen blev ju för en gångs skull vit och vacker! Ida såg väl snö redan förra året, men jag tror inte att hon kommer ihåg det. Så här lycklig och förundrad blev hon när den första snön föll i Nössemark!

Håvard var ledig i nästan en hel vecka innan jul och sedan över hela jul och nyårshelgen och han började jobba igen den 4 januari, så vi hann med många vinterpromenader och mycket pulkaåkning.

Kvällen innan julafton skulle ju julgranen, enligt tradition kläs. Jag brukar vara mycket noga med att allt pynt (inte för mycket) hamnar ganska symetriskt runt hela julgranen, men i år var det Adele som skötte den största delen av julpyntet, vilket innebär att det är framförallt en sida/en gren av granen som fått mest julgranskulor och änglar ; ) Men julen skall ju vara barnens högtid, så det är väl bara att bita ihop och inte låta den autistiska sidan av mig komma fram- haha!

Så här fina är mina tre döttrar med likadana klänningar på julafton- jag trodde faktiskt inte att jag skulle bli en sån mamma som ville ha lika kläder på alla tre barnen, men nu när jag har haft turen att bli mamma till de tre sötaste tjejerna i världen, så kan jag bara inte låta bli ; )

Adele och Ida fick varsitt berg av julklappar och det var verkligen svårt att hänga med i öppnandet för att försöka få koll på vilken klapp som kom från vem. Och när de stora flickornas paket var öppnade och jag trodde att jag skulle få påbörja mina egna, så kom jag på att vi numera har ännu en dotter och att hennes också skulle öppnas. Men det är ju ett kärt besvär! Adele är ett barn som verkligen blir glad för allt hon får och som aldrig tjatar i affärer eller ber att få något speciellt. Men i år hade hon faktiskt tre egen-önskade saker på sin önskelista, nämligen; ett skelett, en hemsk mask och en sådan simbassäng som finns i simhallen och som man kan dyka i. Goaste Adele!! Men hon hade tur, för tomten kom med både en hemsk mask och ett uppblåsbart skelett som numera står henne mycket nära!!

Ännu mera pulkaåkning blev det i mellandagarna som för första året i år var väldigt lugna och inte fullbokade av massa aktiviteter och kalas!

På nyårsafton fick vi besök av familjen Sturk/Juliusson med två barn och sedan också Bård, Linn-Beathe och lill-kusinen Peter. Vi åt en mycket god trerättersmiddag och sköt raketer både kockan 9 (för barnen) och vid midnatt. Adele älskar och har alltid älskat raketer, men Ida den lilla mesproppen var både rädd för tomten och för raketerna i år ; )

Här är de två minsta små knotten- Selma och Petter på Selmas lekmatta. Vilka stjärnskott! Under fotosessionen kom också alla storasystrar och la sig brevid! Ella tyckte nog inte om att Petter protesterade, för hon höll för munnen på honom så att man inte skulle höra att han skrek ; )

I det stora hela kan man väl sammanfatta denna julledigheten med att det varit i princip perfekt. Hela familjen samlad under flera veckors tid, snö ute och ingen stress och mas. Ja tack, fler sådana här jular vill jag ha!

Som avslutning kan väl sägas att Selma växer och frodas. Hon väger nu vid en ålder av 6 veckor dryga 5,2 kg och är ca 57,5 lång. Hon har redan börjat le, och ibland skrattar hon till med ljud och hon pratar och jollrar när någon snäll människa stannar upp och pratar med henne. Och i natt sov hon faktiskt mellan klockan 22 och 05,30. Mammas lilla prinsessa!