Lite layouter till Selmas album

Jag hann ju med nöd och näppe färdigt med Idas första-år-album och har nu börjat på Selmas! Jag har även lyckats att dra in min svägerska i "scrapträsket" och tog på min rollen som personlig inhandlare av saker man måste ha när man börjar scrappa. I helgen var hon här och fick sina saker och lånade en del tidningar och sketchböcker. Jag ser med spänning fram mot hennes första LO om lilla kusin Peter!


Här är den första LO till Selmas album. Jag är väl ganska nöjd med denna, men gillar egentligen inte att scrappa i denna konstiga gula färgen.


En LO med en kort beskrivning om hur det var när lilltjejen kom till världen med en hast och de fyra första bilderna tagna på henne. Är nöjd med denna, bortsett från ramarna kring fotona som känns lite överflödiga på något sätt..? Är en utmaning att scrappa med så mycket text tycker jag.

Med alla tre flickorna, så har jag ungefär lika kort på nyfödd och den otroligt stolta och lättade pappan. Jag älskar dessa kort, för det påminner mig hela tiden om hur glad jag är för att jag har Håvard. Tycker om denna layouten med ett kort som inte är i den vanliga rektangulära formen!

En helt jätte ful LO, men det är banne mig inte lätt att scrappa i rött tycker jag! Layouten var från början något helt annat, men när jag fick någon jävligt knäpp idé om att jag kunde rita små swirls kring kort och i hörnen på LO´n insåg jag att jag skulle få göra om hela LO´n. Därför gjorde jag det bästa av situationen och rev ut de bitar jag ville ha kvar ; ) och klistrade helt enkelt upp dem på ett nytt bakgrundsark.

Den här är jag jätte nöjd med. Ett stort foto och enkla dekoratoner och rubrik- det är egentligen det jag brukar bli mest nöjd med. Tycker om att dekorationerna verkligen framhäver min lilla älskling och hennes body på fotot! Ett av få kort där jag faktiskt är framför kameran och inte bakom, och alla dessa måste ju bara scrappas så det finns något slags bevis för att jag också höll i mina barn när de var små ; )

Det här fotot och LO älskar jag!! Fotot är också ett där konstellationen känns igen från mina två tidigare gånger på BB. Har upplevt det lite svårt med nytänkande och att komma på bra utformningar på LO, eftersom det ibland känns som om jag redan gjort dessa LO (i och med att jag ganska nyligen faktiskt scrappade samma tid i Idas liv). På tagen som sitter istucken i fickan bredvid fotot har jag skrivit om tiden på BB.

En helt egen LO med hyllningar till Selmas två underbara storasystrar. Tänkte det skulle vara lite roligt för Selma att få veta hur hennes storasystrar var (intressen, egenskapar, älsklingsfärger osv) kring tiden då hon föddes. Den här LO´n är jag också supernöjd med!

Jag säger bara blä- vad fan tänkte jag på här då???

Nä, nu tar vi friska tag och tänker framåt! Nästa LO kan då inte bli sämre än den sista i alla fall ; )

God kväll alleman!

Lilla Selma!

Åh, när jag tittar på min vän Annas blogg och ser lille Hjalmar, så inser jag hur fort tiden går. Selma är ingen pytte-ny-bäbis längre ju..! Det är nästan så man blir sugen på fler barn- men bara nästan. Jag vet att jag skall vara nöjd nu när jag har fått tre perfekta små flickor, men konstigt nog, så här 11 veckor efter raketförlossningen, så känner jag mig inte lika supersäker på att jag inte vill gå igenom detta ännu en gång, som jag var i slutet av graviditeten med Selma. Jag kommer inte att göra det, men det är lustigt hur fort man glömmer...

Selma är om en vecka redan tre månader och det känns helt ofattbart. Det bästa hon vet är när Adele sitter eller ligger bredvid henne och pratar med henne. Hon har också börjat följa Ida med blicken när hon svischar förbi, och blir sååå glad om också Ida kommer fram och är stilla en stund!

Varje kväll ligger hon naken på fårskinnet framför brasan och för ett par veckor sedan hade hon lyckats vända sig från mage till rygg medan jag var inne för att hämta hennes pyjamas... ett misstag tänkte vi, men igår var hon på det igen och innan hon bröt ihop av total utmattning så hade hon lyckats rulla från spisen flera varv ut på golvet till hon stötte ihop med bordet och inte kom längre : )

Papayapinglorna

Ja, så här ser det ut när mina flickor leker riddare med nätet kring två papayor...



Trots all frukt vi äter i det här hushållet är vi just nu otursförföljda vad gäller sjukdomar. Direkt efter nyår började det med magsjuka hos oss alla. Jag och Selma klarade väl oss undan väldigt lindrigt, men för Adele, Ida och Håvard höll det i sig i över en vecka. Och då är det (tyvärr) inte samma vecka jag pratar om. Lagom till detta gått över och tjejerna kunde börja dagis igen, så kommer världens monsterförkylning och tar oss. Det börjar med Ida, som får feber och äcklig hosta, sen insjuknar Adele och Håvard i samma symptom. En vecka senare har tjejerna pussat (hostat, snorat och dreglat) lite för mycket på lillasyster Selma som också får feber. Natten mellan tisdag och onsdag åker Selma och jag in till Bäckefors, då hon fortfarande har hög feber och en hosta som låter fruktansvärd. Läkaren på Bäckefors trodde att det var krupphosta, så hon skickar oss vidare till NÄL- i världens snöstorm. Mmmm... När vi kom till NÄL kl. 02.00 träffar vi en superduktig barnläkare som undersöker henne grundligt och så säger han att jag har ett otroligt friskt, sjukt barn! : ) Dryga 300 g hade hon dessutom gått upp på 8 dagar : ) Ett RS-virusprov visar att det är det hon har, men hon är inte speciellt medtagen så då får vi åka hem igen. Kom tillbaka om hon blir blå, slö eller slutar att äta säger dom! Jaha, men jag har i alla fall inte lust att vänta till ungen är blå! Men i natt tycker jag att hon varit lite bättre och att hostan just nu inte låter så farlig, så jag hoppas verkligen att hon snart blir bra!

Uppdaterat...

...skall det bli nu. Skall försöka bättra mig och blogga lite oftare- tycker ju själv att det är så himla kul när bloggarna jag läser uppdateras!

Jag kommer ofta på vilken tur jag har. Trots att Ida är en väldigt liten storasyster, tacklar hon den uppgiften rätt bra. Hon har kommit in i någon slags trots-/protestålder, som jag tror beror mycket på att vi har fått en liten bäbis i huset, men hon ger sig i princip aldrig på Selma. Ett par gånger har hon höjt handen mot Selma när jag har suttit och ammat, men aldrig slagit henne. Visst har hon satt sig grensle över stackars lillasyster, eller råkat gunga lite för häftigt i babysittern så jag trott att Selma skulle flyga iväg som en projektil (eller som igår när hon bara hux flux tänkte ta lättaste vägen ut ur rummet, vilket var att kliva rätt på Selmas mage, men då fick jag ju fiskat tag i hennes arm och lyft upp henne istället- hehe), men allt detta har ju ändå varit så kärleksfullt. Det är inte lätt att förstå hur liten en bäbis är när man själv bara är 20 månader.
Och för att inte tala om Adele. Hon är helt förälskad i Selma, och till skillnad mot när Ida föddes så kan hon hjälpa till och njuta mycket mer av att vara storasyster till en bäbis nu. Och Adele sitter ofta med Selma i knät, eller ligger brevid henne i babygymet och nu har Selma verkligen börjat uppskatta sina systrars sällskap- särskilt sällskapet av den som faktiskt klarar att vara stilla tillräckligt länge för att hon skall klara att fokusera på henne ; )


Ida, ja, som sagt... hon har ju kommit in i en fullständigt galen trotsålder, men mellan alla utbrott och tokiga upptåg, så är hon som vanligt den gladaste ungen i världen. Busig så det förslår, men charmigare barn får man nog leta efter : )


Och här har vi lilla Selma, som för första gången fick ta ett bad med storasyster Adele i badkaret igår. Vilken lycka! Tror hon skrattade mest hela tiden!


Annars rullar livet på som vanligt här i skogarna. Vi glädjer oss massor till Petters dop i mars och ser fram mot att få bli hans Gudföräldrar : )) Nu skall vi (jag) bara försöka lista ut någon bra doppresent, vilket i sig är ett kul projekt!

På återseende!

Jul och Nyår

Den här julen blev ju för en gångs skull vit och vacker! Ida såg väl snö redan förra året, men jag tror inte att hon kommer ihåg det. Så här lycklig och förundrad blev hon när den första snön föll i Nössemark!

Håvard var ledig i nästan en hel vecka innan jul och sedan över hela jul och nyårshelgen och han började jobba igen den 4 januari, så vi hann med många vinterpromenader och mycket pulkaåkning.

Kvällen innan julafton skulle ju julgranen, enligt tradition kläs. Jag brukar vara mycket noga med att allt pynt (inte för mycket) hamnar ganska symetriskt runt hela julgranen, men i år var det Adele som skötte den största delen av julpyntet, vilket innebär att det är framförallt en sida/en gren av granen som fått mest julgranskulor och änglar ; ) Men julen skall ju vara barnens högtid, så det är väl bara att bita ihop och inte låta den autistiska sidan av mig komma fram- haha!

Så här fina är mina tre döttrar med likadana klänningar på julafton- jag trodde faktiskt inte att jag skulle bli en sån mamma som ville ha lika kläder på alla tre barnen, men nu när jag har haft turen att bli mamma till de tre sötaste tjejerna i världen, så kan jag bara inte låta bli ; )

Adele och Ida fick varsitt berg av julklappar och det var verkligen svårt att hänga med i öppnandet för att försöka få koll på vilken klapp som kom från vem. Och när de stora flickornas paket var öppnade och jag trodde att jag skulle få påbörja mina egna, så kom jag på att vi numera har ännu en dotter och att hennes också skulle öppnas. Men det är ju ett kärt besvär! Adele är ett barn som verkligen blir glad för allt hon får och som aldrig tjatar i affärer eller ber att få något speciellt. Men i år hade hon faktiskt tre egen-önskade saker på sin önskelista, nämligen; ett skelett, en hemsk mask och en sådan simbassäng som finns i simhallen och som man kan dyka i. Goaste Adele!! Men hon hade tur, för tomten kom med både en hemsk mask och ett uppblåsbart skelett som numera står henne mycket nära!!

Ännu mera pulkaåkning blev det i mellandagarna som för första året i år var väldigt lugna och inte fullbokade av massa aktiviteter och kalas!

På nyårsafton fick vi besök av familjen Sturk/Juliusson med två barn och sedan också Bård, Linn-Beathe och lill-kusinen Peter. Vi åt en mycket god trerättersmiddag och sköt raketer både kockan 9 (för barnen) och vid midnatt. Adele älskar och har alltid älskat raketer, men Ida den lilla mesproppen var både rädd för tomten och för raketerna i år ; )

Här är de två minsta små knotten- Selma och Petter på Selmas lekmatta. Vilka stjärnskott! Under fotosessionen kom också alla storasystrar och la sig brevid! Ella tyckte nog inte om att Petter protesterade, för hon höll för munnen på honom så att man inte skulle höra att han skrek ; )

I det stora hela kan man väl sammanfatta denna julledigheten med att det varit i princip perfekt. Hela familjen samlad under flera veckors tid, snö ute och ingen stress och mas. Ja tack, fler sådana här jular vill jag ha!

Som avslutning kan väl sägas att Selma växer och frodas. Hon väger nu vid en ålder av 6 veckor dryga 5,2 kg och är ca 57,5 lång. Hon har redan börjat le, och ibland skrattar hon till med ljud och hon pratar och jollrar när någon snäll människa stannar upp och pratar med henne. Och i natt sov hon faktiskt mellan klockan 22 och 05,30. Mammas lilla prinsessa!

Lucia

God Jul i stugorna, hade jag velat skriva. Men jag låter bli! Jag har dock börjat få lite julkänsla nu när det plötsligt är Lucia och allting : )
Luciadagen firade vi med en förmiddag av kaos (eftersom Håvard var på julbord dagen innan och sov i Halden. Klockan 07.30 på morgonen ringde han och frågade om vi var vakna och kunde hämta honom. Sagt och gjort, när Selma hade vaknat och var påklädd och färdigammad satte vi oss i bilen och körde till Halden. Då hade dock Håvard somnat igen och inte kom han ihåg att sätta på ljudet på sin mobil, så då fick han f-n (hehe) var kvar i Halden och arga mamman och barnen åkte hem igen . Tur att hans bror skulle samma väg så han hade någon att åka med när han vaknade igen). Efter kaoset och när irritationen lagt sig blev vi bjudna på riktigt god söndagsmiddag hemma hos Terje och Heidi tillsammans med onkel Bård, Linn-Beathe, Peter och tante Celina. Efter detta var det Luciatåg i Nössemarks kyrka.


Adele och de andra halv-små barnen skötte sig utmärkt och när tristessen av att bara stå och sjunga gjorde sig påmind kunde man göra små danssteg eller dra av lite glitter från sin granne eller något annat halvbusigt, men kvar stod hon och inte blev det något spring på någon av de halv-små- trots kaoset på träningarna.

Lilla Ida däremot var full av spring och sprang fram och tillbaka framme i kyrkan. Några turer upp och ner för altargången blev det också, men hon försökte i alla fall bara putta omkull två andra barn den här gången ; ) Och när det blev dags att sätta alla figurer i julkrubban försökte Ida först sätta dit sitt lamm, sen ta tillbaka det och tillslut försökte hon byta till sig Jesusbarnet mot lammet. Hon sjöng också Bä, bä, lilla lamm (norsk version) för att riktigt understryka att hon fått ett lamm att vakta över!

Luciakvällen avslutades med kvällsmat och filmen Astrids Jul!

Syskonkärlek

Syskonkärlek ja... finns det något finare man kan ge sina barn än syskon? Hade vi varit ekonomiskt oberoende, haft ett ännu större hus och om dygnet hade haft fler timmar än 24 skulle jag ge mina barn ännu fler syskon! Visserligen tycker jag ibland att hela huset dånar när Ida och Adele sätter igång med sina bråk, men så ser jag kort som dessa (tex kortet på en 18 månader gammal storasyster som försöker ge bäbisen det mest värdefulla hon har, nämligen nappen) och då fylls hela min kropp av lycka och kärlek!!