Den här julen blev ju för en gångs skull vit och vacker! Ida såg väl snö redan förra året, men jag tror inte att hon kommer ihåg det. Så här lycklig och förundrad blev hon när den första snön föll i Nössemark!
Håvard var ledig i nästan en hel vecka innan jul och sedan över hela jul och nyårshelgen och han började jobba igen den 4 januari, så vi hann med många vinterpromenader och mycket pulkaåkning.
Kvällen innan julafton skulle ju julgranen, enligt tradition kläs. Jag brukar vara mycket noga med att allt pynt (inte för mycket) hamnar ganska symetriskt runt hela julgranen, men i år var det Adele som skötte den största delen av julpyntet, vilket innebär att det är framförallt en sida/en gren av granen som fått mest julgranskulor och änglar ; ) Men julen skall ju vara barnens högtid, så det är väl bara att bita ihop och inte låta den autistiska sidan av mig komma fram- haha!
Så här fina är mina tre döttrar med likadana klänningar på julafton- jag trodde faktiskt inte att jag skulle bli en sån mamma som ville ha lika kläder på alla tre barnen, men nu när jag har haft turen att bli mamma till de tre sötaste tjejerna i världen, så kan jag bara inte låta bli ; )
Adele och Ida fick varsitt berg av julklappar och det var verkligen svårt att hänga med i öppnandet för att försöka få koll på vilken klapp som kom från vem. Och när de stora flickornas paket var öppnade och jag trodde att jag skulle få påbörja mina egna, så kom jag på att vi numera har ännu en dotter och att hennes också skulle öppnas. Men det är ju ett kärt besvär! Adele är ett barn som verkligen blir glad för allt hon får och som aldrig tjatar i affärer eller ber att få något speciellt. Men i år hade hon faktiskt tre egen-önskade saker på sin önskelista, nämligen; ett skelett, en hemsk mask och en sådan simbassäng som finns i simhallen och som man kan dyka i. Goaste Adele!! Men hon hade tur, för tomten kom med både en hemsk mask och ett uppblåsbart skelett som numera står henne mycket nära!!
Ännu mera pulkaåkning blev det i mellandagarna som för första året i år var väldigt lugna och inte fullbokade av massa aktiviteter och kalas!
På nyårsafton fick vi besök av familjen Sturk/Juliusson med två barn och sedan också Bård, Linn-Beathe och lill-kusinen Peter. Vi åt en mycket god trerättersmiddag och sköt raketer både kockan 9 (för barnen) och vid midnatt. Adele älskar och har alltid älskat raketer, men Ida den lilla mesproppen var både rädd för tomten och för raketerna i år ; )
Här är de två minsta små knotten- Selma och Petter på Selmas lekmatta. Vilka stjärnskott! Under fotosessionen kom också alla storasystrar och la sig brevid! Ella tyckte nog inte om att Petter protesterade, för hon höll för munnen på honom så att man inte skulle höra att han skrek ; )
I det stora hela kan man väl sammanfatta denna julledigheten med att det varit i princip perfekt. Hela familjen samlad under flera veckors tid, snö ute och ingen stress och mas. Ja tack, fler sådana här jular vill jag ha!
Som avslutning kan väl sägas att Selma växer och frodas. Hon väger nu vid en ålder av 6 veckor dryga 5,2 kg och är ca 57,5 lång. Hon har redan börjat le, och ibland skrattar hon till med ljud och hon pratar och jollrar när någon snäll människa stannar upp och pratar med henne. Och i natt sov hon faktiskt mellan klockan 22 och 05,30. Mammas lilla prinsessa!
